Värdelös bloggning, förlåt! Jag skyller på livet och att jag fortfarande har en lånedator. Det här med att ha tv:n som datorskärm är inte min grej.

Och livet då. Det susar förbi i en väldans fart och ibland, som nu, så låter jag mig svepas med utan att tänka mig för. Då kan det gå veckor i mellan att jag hinner vara hemma och ha tid med mig själv. Jag kommer hem sent och går upp tidigt, bor i väskan och undviker världsliga saker som att tvätta, städa och handla hem mat. Sen kommer jag på mig själv och då blir det tvärnit. Då saknar jag alla tråkiga rutiner, vardagen och lugnet. Saknar att ha nån att komma hem till. Sen börjar det om igen.

Om 2 veckor åker jag till bästis i Malmö. Fram tills dess är det totalförbud för madness. Soffan saknar mig så det är dax att ge den lite kärlek nu.

Och just det, om 36 dagar ska jag göra nåt sjukt. Är så nervös och förväntasfull att jag spricker av glädje. Ni får veta då...