I lördags firade jag minijul med min storasyster och fick en passade (h)julklapp! Vilket påminde mig om att jag faktiskt har hantlar hemma, ska genast ta fram dom och peta in i träningsschemat!
Jag kämpar på, äter gröt till frukost, vettiga mellanmål och stadig lunch för att orka med dagen. Dessutom försöker jag verkligen hålla mig borta från socker vilket är en enorm bedrift för mig då jag har en hormonrubbning som gör att mitt sockersug är "onormalt", något jag har kämpat med i många år men inte förens nyligen fått bekräftat av en läkare.
Är så glad att jag äntligen tagit tag i träningen med regelbundna promenader och tuffa pass på gymmet.
Jag är inte en sån tjej som står på löpbandet eller trappmaskinen i flera timmar för att bli smal, det är inte mitt mål. Jag lyfter tungt och kämpar för att bygga upp och få tillbaka min starka vältränade kropp.
Som ni redan vet så har jag en coach/pt på mitt gym och det är skönt att få hjälp och feedback. Någon som pushar och ger stöd när det är som kämpigast. För det är inte alltid man själv har den diciplinen, jag har det inte.
Det här året har jag gjort min största viktresa någonsin då jag totalt diffat nästan tio kilo från lägsta till högsta pga av flera olika orsaker. Det är känsligt att skriva om men jag vill poängtera att jag inte tränar för att bli "smal" för det är jag redan! Jag vill inte väga så lite som jag gjorde när jag var som smalast i våras, det var hemskt och jag fick dagligen frågor från oroliga vänner.
Det här är ett djupt ämne att gå in på och det är lätt att missuppfattas, jag kände bara för att skriva vad som snurrade i mitt huvud.

Dela gärna med er av egna erfarenheter kring vikt och träning!